Lidingöloppet 2010 30km

Trots att jag kom i säng sent kunde jag inte sova längre än till kl. 06:58, raslös som tusan började jag bära ner gamla skåpsluckor från övervåningen som ska slängas på återvinningsstationen under helgen.

Denna helg är dedikerat till utrensning förutom svängen runt den där ön som heter Lidingö.

Kände mig både fysiskt och mentalt fulladdad, hade satt måltiden på 2:30.

Åkte hemifrån vid kl. 10:40 och var framme på Lidingö 11:50,
jäklar vilka köer det var. Gick lugnt upp mot Koltorp Gärde och startplatsen, bytte om och började värma up med en gång. Gick in i startfållan när det var 15min kvar till start, ställde mig längst fram och småhoppade till Friskis & svettis uppvärmning.

När starten gick stack jag som ett skott, men det gjorde flera hundra till. Det blev rejält trång och första km gick på 5:36, skit tänkte jag, redan tappat 36sek på måltiden.
1km – 3km: Fortsatte att vara trångt och det tog ända till 3km innan jag kunde hitta min egen rytm och slapp att kryssa, skönt.

4km – 5km: Nu kände jag vind i segeln och öste på ganska bra, 5km stax över 24min, alltså under måltiden på 25min, yes, det började arta sig.

5km – 10km: Här gick löpningen lätt, framförallt asfaltpartiet runt 7-8km, massor med publik som gjorde att man tog i lite extra. Milen slutade på ca 48:30, nu låg jag riktigt bra till mot måltiden på 50min.

10km-15km Lite tyngre parti med km-passeringar strax över 5min, tappade ca 30sekunder mot måltiden, men fortfarande pigg i kroppen och rejält taggad.

15km-20km Ännu lite tyngre parti, tappade den minut jag hade upp till måltiden så nu låg jag exakt på ett tempo för att klara 2:30.

21km-22km Fick ny energi av blåbärssoppan vid 20km och öste på rejält, sprang i 4:45 tempo och låg nu helt plöstsligt 30sek under måltiden. Nu började jag verkligen tro på en tid under 2:30, optimismen spirade och jag sprang med ett leende på läpparna.

22km-30km Katastrofen inträffade, blev fällt i en nedförlöpa precis efter 22km-markeringen, hade rejält hög fart och landade tungt på huvud,axel,arm och knä, har faktiskt minneslucka fram tills sjukvårdspersonalen la mig på en bår och bar upp mig till sjukvårdsplatsen. Dom började rengöra såren och började prata om att dom tyckte jag skulle bryta, då fick jag panik, adrenalinet kokade över, bad om lite vatten och reste mig och lunkade iväg. Efter ca 1km´s lunkade kunde jag börja småjogga igen, var livrädd varje gång jag såg sjukvårdspersonal, att dom skulle se min blodiga arm och vinka in mig. Både Aborrebacken och Karins backe gick jag uppför i övrigt småjoggade jag hela vägen till mål.

Direkt när jag gått i mål fick jag denna tanke:
Lägg dig ner och dö, låt sjukvårdspersonalen ta över. Men med allt det folk som stod och hejade kunde jag bara inte lägga mig ner, så jag linkade själv bort till sjukvårdstältet och fick min sår omplåstrade. Axeln och armen är rejält sargade, medans resten bara är skrapsår.









Det är första gången jag behövt sjukvård på Lidingöloppet och jag måste säga att dom var väldigt proffsiga.

Tyvärr blev tiden 2:45, vilket är 15min över det mål jag satt, men det är samtidigt personligt rekord med 9min, så det är svårt att vara missnöjd.
Samtidigt betyder det att jag fortfarande har en gås oplckad med detta lopp och kommer därför stå på startlinjen nästa år, då med måltid, 2:15


Over & out


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0