krutgubben

Kistaloppet bokade jag mer som en rolig grej, hade inga som helst ambitioner att springa snabbt utan tänkte mer ta det som ett bra träningspass i hög fart.



Var på plats 1:30 innan loppet skulle starta, köerna till nummerlappsutdelningen var gigantiska. Som tur var kom Stefan Norman från Tyresö Triathlon så man fick trevligt sällskap, vilket gjorde att kötiden gick snabbare. Precis när vi var framme såg vi att den fanns en egen kö för tävlingsklassen, vilken vi båda skulle delta i, fan, här har man köat i 20min och kunde tagit gräddfilen, ja ja fick en pratstund med Stefan, vilket alltid är trevligt.

Började värma upp och träffade på Juretics, vilka båda också skulle springa. Tekniken satt hyfsat på uppvärmningen och jag blev nästan lite förvånad när jag kunde springa obehindrat på framfot och få den där tassande löpstilen jag letat efter i veckor. Ställde mig långt fram i startfältet för att kunna ruscha från början.

När det var 2 min kvar till start började det spöregna. Dessutom började någon artist sjunga inte 1 utan 2 låtar så vi kom inte iväg förrän kl. 14:03, totalt dyngsura och frusna. Här hade behövts en starter som kunnat improvisera och släppt iväg oss direkt när det började regna.

Starten gick och jag ruschade allt var jag hade, första km på 3:58, shit nu gick det undan. Efter 1,5km fick vi springa in i Kista Centrum, där dom lagt ut blåa löparmattor vilka var skitsköna att springa på. Öste på järnet genom centrum och försökte att inte titta i skyltfönstren. Tur det inte var rea någonstans för då hade det blivit kaos i leden

Passerade 2km på 7:56 och insåg att jag dödar mig själv om jag inte saktar ner lite. Sänkte farten något och försökte slappna av och bara springa på. Underlaget växlade mellan asfalt, grusvägar och en del stigar. Regnet fortsatte vräka ner och jag frös rejält. Hittade ingen 3km markering och fick lite panik, hade ingen koll hur jag låg till, när sedan 4km markeringen också saknades så slog mig tanken, vad var loppets slogan, jo just det, välkommen till förorten, självklart hade någon plockat bort markeringarna. När jag sedan kom till den beräknade 5km markeringen stod där en 8km markering, killen bredvid frågade mig, stämmer den, in your dreams svarade jag. Om det skulle stå en 5km markering där så passerade jag på 20:59, men det får jag nog aldrig veta.

Kilometrarna 6-9 gick i ett ganska jämt, med högt tempo, en del backar gjorde benen rejält stumma och jag började känna den där blodsmaken i munnen som betyder att jag snart måste sakta ner. Sprang förbi en funktionär och frågade hur långt det är kvar, han sa 600m och bara nedför, jäklar tänkte jag när jag såg på klockan 39:23, nytt PB på gång. Började spurta och visst var det nedför men det var snarare 1200m till mål så min spurt blev typ 400m sen var jag tvungen att återgå till ett lugnare tempo fram till jag hörde speakerns röst du spurtade jag för andra gången. Sluttiden blev 44:09, bara 10 sekunder från personbästa på milen. Dessutom i spöregn, frusen, okänd bana, inga km markeringar och en krävande onödig 1:a spurt som sög kraft.

Jättenöjd och väldigt förvånad, så här bra kändes inte löpformen så sent som i torsdags. Har för en gång skulle överraskat mig själv.

Fick massa fina saker i den påse som överlämnades efter målgång, men det häftigaste av allt, att få springa inne i ett köpcentrum på ett helt underbart underlag, awsome.

Stefan skrev så här på Facebook "‎40:51 på Kistaloppet i regn och rusk. Tydligen är man inte i bättre form än så..." Min kommentar blev "Tänk den dag jag fick skriva så, bra jobbat"

Mer bilder på www.krutgubben.net

Over & out